Att fotografera är en stor del av mitt liv, så har det varit genom åren. Att utrycka sig genom bild, text eller digitala kanaler är en form av kreativitet som får mig att leva. Det är allt annat en enkelt att skapa bilder med ett innehåll som påverkar en själv eller andra. Svårigheten i att ta nästa steg inom de olika uttrycken, är en drivkraft för mig. Jag mår bra av att utvecklas och glädjen som kommer när jag når insikten av en ny kunskap eller när jag har möjligheten att dela med mig av den kunskapen jag besitter är svår att beskriva.

Den fotografiska resan som formar utvecklingen av mina bilder har jag till stor del att tacka mina vänner i och utanför fotogruppen, samt de foto och redigeringskurser jag genomgått med riktigt bra kursledare. Att genomgå en kurs, och gå in i bubblan, där inget annat finns än fotouppgiften, datorn, kameran och deltagare med samma intresse. Den känsla som också infinner under dessa stunder kan nog som bäst beskrivas som nyfiket, introvert, euforisk, inspirations fyllt. Det bubblar upp nya tankar, idéer och uppslag på vilka bilder som skulle vara spännande att ta sig för att göra. Allt detta kokas ner i foto och redigerings försök om och om igen. Ibland så blir det lyckat ibland inte så lyckat, men alltid nya erfarenheter, massa kunskaper och glädje i skeendet.

När jag unnar mig själv något, så är det ofta förknippat med foto. En dag till fots med kamera och ryggsäck på hemmaplan, eller en weekend på en plats där övernattning krävs. En natt under stjärnorna eller i månens sken nere vid Åsnens nationalpark. Det är då det som kokats ner genom åren av kurser, erfarenheter, tillfälligheter eller bara av en ren slump bubblar upp till ytan. När jag trycker av kameran för dagens första bild så är det inte sällan, den första bilden jag tar denna dag som jag känner mig riktigt nöjd med. För mig borde nog det ganska slitena uttrycket ”Fånga dagen” kanske vara ”Fota dagen” med tanken på att jag väldigt sällan går utan kamera.

Vem bryr sig! Det finns så många åsikter om hur en bild skall vara eller inte vara. Allt i från kompositionen, bildbehandling, vilket media att publiceras i, eller papper bilden skall skriva ut på osv. På något sätt är det ju ändå dessa åsikter som väckts av bilden, och gör att bilden påverkar betraktaren, eller åtminstone triggar hen till att bara behöva haspla ur sig sitt subjektiva tyckande och tänkande, såsom om det vore en norm för alla bilder eller kanske bara en personlig åsikt utan hänsyn till insatsen för att nå ditt. En lärare sa till mig ”ingen ser hur lång tid det tar att skapa ditt verk, så ta god tid på dig” något som betraktaren sällan tar i beaktning när omdömet faller.

När jag själv ser bilder i en utställning så hänförs jag av den känsla en utskriven bild ger oavsett motiv eller komposition. Strukturen, glansen, djupet i färger och mörker ger bilderna en magisk känsla som en resa tillbaka till den analoga bildens dagar.

För den som gillar det jag skapar, finns möjligheten att följa min utveckling på:

Instagram och Facebook som @PhotoByMikaelbex, och på www.photo-by-mikaelbex.se